Arbetsliv 2.0

14
maj

14. maj 2020

Arbetsliv 2.0

Vi ser nu en skillnad mellan de som har anammat digitaliseringsmöjligheterna kontra de som har suttit vid sidlinjen, skriver Arild Spandow, VD för Amesto Group.

De senaste åren har det talats mycket om digitalisering, och uttrycket är i det närmaste uttjatat för många. När vi gick in i coronakrisen fick digitaliseringen emellertid en renässans, och vi ser nu en skillnad mellan de som har anammat digitaliseringsmöjligheterna kontra de som har suttit vid sidlinjen.

Skillnaden mellan dessa blir uppenbar när man måste flytta alla sina anställda till hemmakontor inom loppet av bara några dagar.

Det handlar inte bara om vissa anställda, som har positioner där arbetsuppgifterna både tillåter och fungerar hemifrån, utan att precis alla positioner på företaget, från växeln, ekonomi, försäljning, support och marknad måste kunna leverera på full kapacitet utanför kontorets fyra väggar.

De företag som inte har anpassat sig till de möjligheter som digitaliseringen ger har det tufft nu. De som inte har uppgraderat till Office365 eller Google Apps med tillhörande möjligheter till interaktion, de som fortfarande sitter med lokalt installerade lösningar på lokala servrar och stationära datorer, eller som har en fysisk växel med fast telefoni, klarar inte en övergång till hemmakontor utan vidare.

De som fortfarande genomför medarbetarundersökningar fysiskt och som har en kultur som inte möjliggör molnbaserade lösningar eller arbetsformer, de lägger onödigt stora resurser på att anpassa sig, i en redan krävande situation.

Det är inte bara i arbetslivet som digitaliseringen nu visar sin styrka. Våra äldre barn gör sin skolgång via nätet och tycks hantera övergången lika bra som, eller bättre än näringslivet. De är uppvuxna med digital interaktion, och kommentarerna jag får från min son handlar till stor del om att han aldrig har lärt sig så mycket och så effektivt som det han gör från sitt rum.

Grupparbeten och prov, både skriftliga och muntliga, genomförs och hanteras utan större svårigheter för många.

Ur ett ledarperspektiv är det paradoxalt för mig att se att vi i våra medarbetarnöjdhetsundersökningar aldrig har fått så höga poäng på nära ledarskap som vi gör efter att vi flyttat från kontorslandskapet och till hemmakontoret. Våra medarbetare känner sig i stort sett både mer ”sedda” och omhändertagna än de gjorde innan vi var tvungna att flytta ut från våra kontor.

Därför kommer det att bli spännande att se hur erfarenheterna från denna påtvingade virtuella vardag kommer att påverka oss i framtiden. Vi har länge talat om att förändringen kommer, men pandemin har nu gett oss en chockintroduktion i vad som fungerar i en helt digital vardag. Vi kommer nu att börja utvärdera hur vi ska dra nytta av erfarenheter vi har gjort, och i vilken utsträckning vi ska förändras i förhållande till dessa.

Jag tror att vi kommer att se en mycket mer balanserad kombination av den virtuella och den fysiska världen framöver. Kanske kommer ledningen att bli mer förtroendebaserad, och kanske bör vi tänka annorlunda kring hur många kontorsplatser vi behöver i förhållande till antalet anställda.

Svaren är inte självklara, men turboladdade digitala vardagen kommer nog att sätta sina spår inte bara hos oss, utan i hela det globala samhället. Spännande och digitalt blir det hursomhelst.